Hermann Grimmeiss kom till Lund 1966 från Philips i Aachen och Eindhoven, där han hade byggt upp en framgångsrik forskarkarriär inom halvledarfysik. Året innan hade han utnämnts till den förste professorn i fasta tillståndets fysik vid Fysiska institutionen, en professur som han innehade fram till sin pensionering 1996. Med hans ankomst etablerades ett nytt forskningsfält i Lund, ett arbete som kom att få stor och långvarig betydelse.
Vid Lunds Tekniska Högskola och Fysiska institutionen byggde Hermann Grimmeiss upp Avdelningen för fasta tillståndets fysik (FTF), som vid starten bestod av endast fyra personer. Under hans trettio år som avdelningsföreståndare växte verksamheten kraftigt, både i omfattning och i vetenskapligt genomslag. Forskningen inriktades tidigt mot elektriska och fotoelektriska studier av defekter i halvledarmaterial, kunskap som är grundläggande för utvecklingen av modern elektronik.
Hermann Grimmeiss var en engagerad forskningsledare och lärare. Han utformade nya kurser i fasta tillståndets fysik och handledde ett stort antal doktorander. Hans första doktorand, Bo Monemar, och senare generationer av forskare kom att spela viktiga roller i utvecklingen av halvledar- och nanofysiken, både i Lund och internationellt. FTF blev med tiden en internationellt erkänd forskningsmiljö, bland annat genom återkommande internationella konferenser såsom Lund International Conference on Deep-Level Impurities in Semiconductors.
Med stor framsynthet insåg Hermann Grimmeiss redan under 1970-talet behovet av större satsningar inom mikroelektronik. Hans målmedvetna arbete bidrog till att nya forskningslokaler kunde byggas. År 1984 invigdes Berzeliuslaboratoriet i den så kallade Q-flygeln på Fysicum. Dessa lokaler kom senare att spela en viktig roll för framväxten av nanofysiken och NanoLund.
För sina vetenskapliga insatser invaldes Hermann Grimmeiss 1977 som ledamot av Ingenjörsvetenskapsakademien och 1978 av Kungl. Vetenskapsakademien. År 1980 blev han även utländsk ledamot av Finska Vetenskaps-Societeten, och 1989 valdes han in som fellow i American Physical Society. Även efter pensioneringen var han en närvarande och uppskattad del av institutionen, med eget arbetsrum och ett fortsatt starkt engagemang för forskning, undervisning och forskningspolitik.
Hermann Grimmeiss betydelse för Lunds universitet kan knappast överskattas. Hans arbete lade grunden för en forskningsmiljö som i dag omfattar hundratals forskare och doktorander och som utgör hjärtat i Lunds satsningar inom halvledare och nanovetenskap. Många generationer studenter, doktorander och kollegor minns honom som en kunnig, engagerad och visionär forskare, och som en person med stor omsorg om både ämnet och människorna omkring sig. Så sent som i mars i år föreläste han för studenterna på civilingenjörsutbildningen i teknisk nanovetenskap.
Fysiska institutionen minns Hermann Grimmeiss med djup respekt och tacksamhet. Våra tankar går till hans familj och närstående.
Dan Hessman, föreståndare för avdelningen för fasta tillståndets fysik.
Else Lytken, prefekt vid Fysiska institutionen.