lu.se

Fysiska institutionen

Lunds Universitet

Denna sida på svenska This page in English

Hans Ryde 90 år

Hans Ryde 90 år

Fysiska institutionen vill uppmärksamma professor emeritus Hans Ryde, som nyligen har fyllt 90 år. Några av hans kollegor skriver och gratulerar honom. Läs deras hälsning.

Söndag den 17 januari fyller Hans Ryde, lundafysiker, 90 år. Vi är några kollegor på Fysiska institutionen i Lund som vill gratulera honom på denna högtidsdag.

Hans har en lång och framgångsrik karriär bakom sig, i Lund och annorstädes. Han inledde sina akademiska studier vid Lunds universitet men lämnade lärdomsstaden redan 1958 med en filosofie licentiatexamen i fysik på fickan, för Stockholm.

Vid Stockholms universitet fick han sin doktorsexamen i kärnfysik 1962, han blev docent vid samma universitet 1963, och tillbringade därefter två år som forskare vid California Institute of Technology i USA. Han återvände till Stockholm och Forskningsinstitutet för Atomfysik i Frescati där han i början av 1970-talet, tillsammans med Arne Johnson och Josef Sztarkier, upptäckte det så kallade ”backbending”-fenomenet i atomkärnor – ett fenomen som handlar om en mycket dramatisk omfördelning av atomkärnans innersta beståndsdelar, dess protoner och neutroner. Undersökningarna gjordes med hjälp av kärnreaktioner genererade av accelererade jonstrålar från forskningsinstitutets 225-cm cyklotron, och de rönte genast stor internationell uppmärksamhet. Denna banbrytande upptäckt har utgjort basen för det breda program på kärnfysikens område som Hans sedan dess framgångsrikt bedrivit.

 

Han återvände till Fysiska institutionen i Lund 1976 för att  efterträda Sten von Friesen som professor i Kosmisk- och Subatomär fysik. Innan dess hade han dock hunnit med att vara professor vid Roskilde universitetscenter i Danmark i fyra år. 

 

I Lund kom Hans att ta initiativ till utvecklingen av moderna effektiva och hög-upplösande instrument för detektion av gamma-strålning. Inom ramen för ett samarbete mellan de nordiska länderna byggde man på 80-talet upp ett sådant instrument, NORDBALL, vilket fick sin placering vid den experimentella grenen av Niels Bohr Institutet i Danmark, den vid forskningsanläggningen Risø i Roskilde. Sedermera fick NORDBALL en uppföljare, EUROBALL, ett förnämligt detektorsystem, byggt inom ramen för ett stort europeiskt samarbetsprojekt, vilket under några år på 90-talet var världens mest effektiva instrument för mätning av gammastrålning från atomkärnor. 

Hans var tongivande vid utvecklingen av dessa instrument, och nu hade han till sitt förfogande avsevärt förbättrade möjligheter att studera atomkärnan under mer extrema omständigheter än tidigare. Vilket han i allra högsta grad såg till att dra fördel av.

Han byggde upp en framgångsrik verksamhet vid Fysiska institutionen i Lund med samarbeten både inom Sverige och utanför. Låt oss speciellt framhålla samarbetet med Niels Bohr institutet i Danmark, men han samarbetade med forskare runt om i världen och byggde upp ett stort internationellt nätverk. Han hann även med att vara gästforskare i två år vid det stora europeiska kärnforskningsinstitutet CERN utanför Genéve.

Tack vare Hans framsynthet kom Lund att stå väl rustat för att ge sig i kast med atomkärnans mysterier, och flera banbrytande upptäckter och pionjärinsatser gjordes i Lund, både inom experimentell och teoretisk kärnfysik. Åren under 80- och 90-talen är en dynamisk tid för kärnfysiken i Lund som attraherar många unga forskarstuderande. Ett genomgående tema var studiet av atomkärnans form. Speciellt intresserade sig Hans och hans forskargrupp för att sätta rotation på deformerade atomkärnor och studera dem till mycket höga rotationshastigheter. 

Hans är författare till hundratalet vetenskapliga artiklar. Han är ledamot av flera lärda sällskap och akademier: Kungliga Vetenskapsakademien i Stockholm; Finska Vetenskaps-Societeten i Helsingfors, Kungliga Fysiografiska Sällskapet i Lund. I det senare sällskapet tjänade han som skattmästare under många år. Han har även förärats med ett antal priser, exempelvis Edlunds pris från Kungliga Vetenskapsakademien, Manne Siegbahn medaljen, och Minnesmedalj i silver från Kungliga Fysiografiska Sällskapet.

Hans är en trogen Rotarian och medlem av Lunds Rotaryklubb sedan 1981. 

Efter pensioneringen 1996 fortsatte Hans att komma till kontoret på Fysiska institutionen där han under många år utgjorde ett stöd och en inspirationskälla till en ny generation unga forskare, som härmed vill önska honom grattis på 90-årsdagen.

Claes Fahlander, Sven Åberg, Ragnar Bengtsson, Ingemar Ragnarsson, Joakim Cederkäll, Dirk Rudolph, Lunds universitet

Arne Johnson, KTH, Stockholm

Johan Nyberg, Uppsala universitet