Prefektbrev maj 2026
Prefektträff
Som ni kanske redan vet går en mycket stor del av min tid åt till möten. Frekventa möten och mer sällsynta möten – och allt däremellan. Och förstås finns det både mer och mindre spännande möten i den blandningen.
I slutet av april hade jag ett av de roligare mötena. Då var jag i Stockholm och träffade andra fysikprefekter, med KTH som värd. KTH har en lägenhet, Wallquistska våningen, på en fancy Stockholmsgata nära campus, och vi blev väl omhändertagna från morgon till kväll. Det enda vi behövde fokusera på var att prata med varandra.
På programmet fanns också presentationer av Hans Ellegren (evolutionsbiolog från Uppsala och tidigare ständig sekreterare i Kungl. Vetenskapsakademien) samt representanter för två av KTH:s lokala infrastrukturer: AlbaNovas renrum (ganska annorlunda än vårt NanoLab) och ett biofysiklaboratorium för avancerad ljusmikroskopi.
Vi pratade om högt och lågt: VR‑strategier, personer, infrastrukturer och pengar, men också om vad kvalitet i forskning egentligen är och hur man kan samarbeta för att få ut det bästa av dagens realiteter. Vi hann till och med prata om Chalmers nya logo.
Det var återigen roligt att bli påmind om att trots att vi är prefekter i ganska olika organisationer, med olika förutsättningar, så delar vi många gemensamma utmaningar. Jag tar också med mig flera idéer hem som vi kan prata vidare om.
Särskilt fastnade diskussionen om den (bristande) möjligheten att påverka dem som fattar besluten, samt att samtal om akademisk frihet oftast förs mellan de redan frälsta – alltså dem som arbetar inom akademin.
Två medskick till fysik vid Lunds universitet skulle därför vara att satsa mer på att synas i Stockholm, där mycket av makten finns, och att ta bättre vara på våra alumner. Vi har redan medarbetare som ställer upp på olika uppdrag, exempelvis för Vetenskapsrådet, men vi syns betydligt mindre än andra, mer Stockholmsnära lärosäten. Kan – och bör – vi göra det mer attraktivt för våra anställda att ta på sig den här typen av uppdrag?
När det gäller alumner görs det redan en hel del på både LU‑ och fakultetsnivå. Men har vi tillräckligt god bild av hur det går för dem som har läst fysik eller arbetat hos oss? De kanske har något att berätta för oss – om hur världen utanför ser på oss – eller så kan de ta med sig kunskap från oss ut till andra delar av samhället.
Else Lytken
Prefekt