Prefektbrev september 2026

Osäkerheter & möjligheter

När jag läser de senaste publikationerna från mitt megaexperiment slås jag återigen av samma insikt som så många gånger tidigare: i vissa sammanhang vill man visa upp så små mätosäkerheter som möjligt för att demonstrera högsta möjliga precision. I andra sammanhang, när man drömmer om att upptäcka ny fysik, hoppas man nästan att osäkerheterna (okej då, främst konkurrenternas) är tillräckligt stora för att ge utrymme åt den där nya elementarpartikeln att faktiskt existera.

Osäkerhet i många olika former har varit ett återkommande tema under vårterminen och kommer, med stor säkerhet, att fortsätta vara det även i höst. Snart får vi besked om excellenskluster och andra större satsningar, om Science Village och det nya nanolabbet. Och inte minst: Fysikutredningen.

Fysikutredningen ska vara klar den 14 september, och det ska bli spännande att se vilka rekommendationer de externa experterna lämnar. Även om osäkerhet ibland kan kännas obehaglig innebär den också nya möjligheter. Det är nu framtiden formas. Hur vill vi att den ska se ut?

I väntan på rapporten samlades avdelningsföreståndarna och stora delar av institutionsledningen till ett internat i slutet av augusti. Där diskuterade vi bland annat flera av de frågor som utredarna redan har identifierat, exempelvis behovet av mer strategiska diskussioner på en övergripande nivå. Vi fick också besök av flera personer med intresse för framtidens fysik: avdelningsföreståndaren för medicinsk strålningsfysik, prefekten för kemi samt avdelningsföreståndarna för kemisk fysik och nanoelektronik vid EIT.

De frågor som upptog störst del av våra diskussioner, och som vi hoppas att även utredningsgruppen kommer att beröra, handlade framför allt om balansen mellan bred och mer nischad forskning. Vi diskuterade också vilka kunskaper framtidens studenter behöver inom växande områden som kvantteknologi.

En annan fråga var vilken roll universitetet och vi som forskare och lärare ska ha i en framtid där AI är en självklar del av verksamheten. Vi berörde även vilka kärnuppgifter som förblir våra egna, liksom utmaningarna kring rekrytering, kompetensförsörjning och ökad extern finansiering.

Vi fann kanske inte så många svar som vi hade önskat, men samtalen gav nya perspektiv och frågor att arbeta vidare med. Under hösten kommer vi därför att återkomma till flera av dessa ämnen, kanske redan genom de förslag som presenteras i utredningsrapporten.

Välkomna tillbaka till en hösttermin där förväntningarna på nya möjligheter är större än någonsin!

Else Lytken
Prefekt