Webbläsaren som du använder stöds inte av denna webbplats. Alla versioner av Internet Explorer stöds inte längre, av oss eller Microsoft (läs mer här: * https://www.microsoft.com/en-us/microsoft-365/windows/end-of-ie-support).

Var god och använd en modern webbläsare för att ta del av denna webbplats, som t.ex. nyaste versioner av Edge, Chrome, Firefox eller Safari osv.

Prefektbrev december 2021

Kära kollegor,
Fredagen den 17 december tog fysiska institutionens styrelse beslut om inrättandet av en institutionsforskningsnämnd från och med 1 januari 2022. Denna nya nämnd ska vara ett beredande och rådgivande organ till institutionsstyrelsen och institutionsledningen.  Uppdraget omfattar bland annat att arbeta med institutionens forskningsstrategi och den till strategin kopplade rekryteringsplanen; att bereda institutionens rekryteringar av professorer, universitetslektorer, biträdande universitetslektorer, adjunkter och gästlärare och att i detta arbete se till att rekryteringarna grundar sig i forskningsstrategin och lärarrekryteringsplanen samt att förankra dem i grundutbildningsverksamheten och analysera dem utifrån ett jämställdshetsperspektiv; och att arbeta med omvärldsbevakning och ta initiativ till lärarrekryteringar. Med andra ord kommer institutionsforskningsnämnden vara ett viktigt organ för institutionen.

Men varför detta då? Beslutet är dels en följd av att institutionsstyrelsen konstaterat att många beslut om utlysning av tillsvidaretjänster tidigare tagits ad hoc. De enskilda utlysningarna har oftast varit väl genomtänkta på forskargrupps- eller avdelningsnivå – men inte alltid för institutionen som helhet. Dels är beslutet en följd av att det känns som att vi tappat mark när det gäller hur framgångsrika vi är i vår forskningsverksamhet.[1] Vi ligger fortfarande ganska bra till, många gånger är vi framstående och ibland till och med lysande. Samtidigt är vi detta mindre ofta än för något eller några decennier sedan, och då ska man naturligtvis tänka på att framgång alltid mäts relativt omvärlden. Och omvärlden har lagt manken till under de senaste åren. På många sätt är det en ödesfråga för fysiska institutionen hur väl vi gör ifrån oss forskningsmässigt (och likaså hur väl vi gör ifrån oss utbildningsmässigt – men det får vara ämnet för ett annat prefektbrev). Det är dock inte något förutbestämt öde som det är fråga om, utan något som vi kan jobba med. Det gör vi hela tiden på många olika plan, och med institutionsforskningsnämnden tillkommer ett nytt verktyg som ska hjälpa institutionen att utveckla vår forskning på ett systematiskt och strategiskt sätt. Det kommer att vara ett mycket spännande arbete!

På ett helt annat sätt innebär även pandemin mycket spänning. Hur kommer vårt arbete att se ut efter jullovet? Jag hoppas innerligen att vi kan fortsätta på ett liknande sätt som vi gjorde nu i höstas, i alla fall tycker jag att det har varit befriande att kunna gå tillbaka till en mer normal tillvaro jämfört med i våras. Vi har dock lärt oss mycket om distansundervisning och digitala undervisningsmetoder. Elisabeth Nilsson (på distans!) håller på att inventera våra erfarenheter och hon kommer att berätta om detta på någon av vårens Mötesplatser Rydberg. Kom gärna dit, på plats eller digitalt! Men först är det jullov. Njut av de lediga dagarna som ger chansen att tänka på annat och att göra annat. Det är bra med semester!

God jul och gott nytt år!

Achim

 


[1] Här finns lite läsning: https://www.vr.se/analys/svensk-forskning-i-siffror/forskningsbarometer…