I Sverige har kärnkraften snabbt åter hamnat högt på den politiska agendan. Efter att för bara några år sedan ha varit på väg att fasas ut vill regeringen nu se en ökad satsning och har öppnat för nya typer av reaktorer. Det statliga energibolaget Vattenfall har ansökt om att få bygga små modulära reaktorer vid Ringhals, samtidigt som flera europeiska länder bygger ut sin kärnkraft.
Kärnkraften utvecklas, och i takt med detta förändras både riskbilderna och de frågor som tekniken väcker. Samtidigt har det globala säkerhetsläget försämrats, och hotet från kärnvapen är åter en realitet. Frågorna kring kärnkraft är därför i dag både fler och mer komplexa än tidigare.
Med ett nytt anslag på 27 miljoner kronor från Vetenskapsrådet ska forskare vid Lunds universitet under sex år bygga upp en forskningsmiljö som fokuserar på kärnkraftens säkerhets- och samhällsaspekter.
Projektet är ett av fyra som nu får stöd i en särskild satsning på kärnteknisk forskning. De tre andra projekten, som drivs av KTH, handlar om teknik och reaktorfysik. Lunds projekt går en annan väg.
– Tekniken är viktig, men den säger inte allt. Vi behöver förstå hur framtidens kärnkraft påverkar människor och samhällen. Det är där vårt projekt kommer in, säger Kristina Stenström, projektledare.
En förändrad karta
I dag består Sveriges kärnkraft av stora reaktorer byggda på 1970- och 80-talen, så kallade Generation II-anläggningar. Under årens lopp har de uppgraderats och lever idag upp till säkerhetsnivåer som motsvarar Generation III.
Om planerna på ny kärnkraft blir verklighet kan framtidens energisystem däremot bli betydligt mer varierat. Från stora, avancerade anläggningar till små modulära reaktorer, som kan hamna i kommuner som aldrig tidigare haft kärnkraft i sin närhet.
Det väcker en rad frågor: Hur förändras utsläppen? Hur påverkas de som arbetar i anläggningarna? Hur ska allmänheten få tydlig och begriplig information?
– Det är lätt att tro att mer kärnkraft bara handlar om att bygga nya reaktorer. Men det handlar lika mycket om hur vi som samhälle förstår och hanterar dem, säger Kristina Stenström.
Tre forskningsområden med ett gemensamt mål
Projektet vid Lunds universitet tar ett brett grepp om framtidens kärnkraft och fokuserar på tre centrala frågor: miljö, säkerhet och kommunikation.
Miljöövervakning
När nya reaktortyper introduceras kommer utsläppsmönstren förändras. Forskarna undersöker därför hur framtidens miljöövervakning bör utformas. Målet är att utveckla metoder som är både robusta och kostnadseffektiva, och som kan mäta radioaktiva ämnen som i dag inte ingår i svenska kontrollprogram.
Säkerhet för arbetstagare
Strålskyddet vilar i dag på en tydlig grundregel: exponeringen ska vara så låg som det är rimligt möjligt. Men skydd handlar inte bara om strålning. I det nya projektet ska forskarna undersöka om försiktighetsprincipen i praktiken ibland kan leda till andra typer av arbetsmiljörisker. En annan central del är att analysera hur olika aktörer ser på framtidens modeller för att förstå och hantera strålrisker.
Kommunikation med allmänheten
Om små modulära reaktorer blir verklighet kan Sverige få många nya kärnkraftskommuner. Då krävs kommunikation som skapar förståelse och trygghet. Forskarna vill jämföra hur risker förklaras i Sverige och internationellt och undersöka hur informationsarbetet kan utvecklas för att möta framtidens behov.
Akademins egen kompetensutmaning
Kristina Stenström arbetar tätt tillsammans med Charlotta Nilsson, som ansvarar för utbildningsfrågor och kompetensförsörjning i projektet. För dem båda är ett annan målsättning lika viktig som forskningen i projektet: att utbilda en ny generation forskare med expertkunskap i ämnesområdet.
– Vi är för få som kan undervisa och handleda inom kärnfysik i dag. Ska Sverige kunna fatta välgrundade beslut om kärnkraft och strålning i allmänhet behövs den här kompetensen. Oavsett om vi bygger nya reaktorer eller inte, säger Charlotta Nilsson.
Projektet omfattar därför tre doktorandtjänster och satsningar på nya kurser på både grund- och avancerad nivå. På sikt hoppas forskarna kunna anställa fler lärare och erbjuda en stark utbildningsmiljö inom kärnteknik och strålsäkerhet.
En tvärvetenskaplig resa
Projektet samlar forskare från fem fakulteter vid två lärosäten: naturvetenskap, teknik, medicin och samhällsvetenskap vid Lunds universitet, samt humaniora vid Karlstads universitet. För Kristina Stenström är det ett sätt att skapa en mer komplett förståelse av kärnkraftens roll.
– Vi fysiker arbetar ofta med modeller och siffror. I det här projektet får vi in fler perspektiv, och tillsammans kan vi se saker vi inte sett tidigare. Det är både spännande och nödvändigt.
Med anslaget från Vetenskapsrådet får Lunds universitet möjlighet att bygga upp en forskningsmiljö som inte bara följer utvecklingen, utan också hjälper till att forma den.
– Kärnkraften kommer att förändras, och med den förändras också riskerna och frågorna. Vårt mål är att Sverige ska stå väl rustat, inte bara tekniskt utan också samhälleligt, säger Kristina Stenström.
Kristina Stenströms profil i Lunds universitets forskningsportal.
Charlotta Nilssons profil i Lunds universitets forskningsportal.